Jag kan inte komma på någon bra rubrik. Jag saknar liksom ord och har gjort det de senaste dagarna.

På torsdagsmorgonen somnade min farfar in. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på mina tankar och känslor. Jag är självklart jätte ledsen efter att ha förlorat en sån vacker och stark människa, men samtidigt är jag glad över att det sista gick snabbt. Men självklart jätte ledsen. Jag fick konstigt nog en chock när mamma ringde, även om jag sa att detta inte bådade gott att hon ringde så tidigt på dan. Det tog kanske tio minuter innan det fastnade vad som hade hänt och hur annorlunda det kommer att bli i våra liv och min reaktion kom.

Sen så hände det som hände i Norge, det kan jag inte fatta. Jag har aldrig kunnat förstå hur någon kan ta någon annans liv. Hur någon kan bestäma om man ska leva eller dö. Jag är super rädd för döden och kan inte förstå hur någon annan ska få bestäma över mig och mitt liv. Ett liv är ovärdeligt.

Jag försöker nu för tiden bara skriva när jag har något positivt och säga, så det kanske kommer vara lite tyst ett tag. Fortsatt trevlig semester och sommar <3